Ylvas blogg

"Verktyg förverkligar"

eller

"Vad kan bilden vara för slags verktyg i lärandet?"

Jag börjar skriva rakt ut så får jag se var det här landar. Kanske att jag får någon kommentar som får mig att tänka på ett nytt sätt. Jag tänker mig att bloggen kan fungera på det  viset. Som ett bollplank ungefär.

Jag använder mig mycket av bilder när jag talar med eleverna. Ja, när jag talar med folk i alla möjliga situationer förresten. Ett målande språk som det heter. Bildigt talat som man säger. Jovisst är det så att bild är ett sätt att komunicera. Antingen i kombination med ord och text eller bara i sig själv.

hej hallå vaddå 

                                       

När jag själv gör bilder så speglar dom mina upplevelser. Jag ger uttryck för min syn på världen. På samma sätt som det hörs på min dialekt varifrån jag kommer så syns det också i mitt sätt att dra linjer. En stor del av min socio-kulturella-historiska tillhörighet speglas förstås där. 

Ja, verktyg kan förverkliga. Bilden som verktyg kan vara ett sätt att förstå världen och att förstå sig själv. Den kan vara ett kommunikationsmedel och en spegel. Det praktiska tillverkandet sätter spår som visar att du finns och att du gör skillnad. Det är viktigt. 

Läxan är nu att skriva om hur man kan använda bilden som ett verktyg i lärandet.

Bilder kan man tillverka och man kan titta på andras. 

Jag gillar exemplet med fusklappen i Strandbergs bok om Vygotskij. Han beskriver där hur själva tillverkandet av lappen har en inlärningseffekt. Dels måste du ju göra en research och ett urval. Vilken fakta finns? Vad är viktigast? Vad kan komma på provet? Du skriver litet och tydligt så att allt får plats på lappen. Du viker ihop den omsorgsfullt och stoppar den i en ficka du kan lita på. Antagligen behöver du aldrig ens ta upp lappen och titta på den under provet. Du kan ju allt nu!

På samma sätt så kan bilden fungera som en sorts fusklapp.

Du gör en bra research, kollar in hur andra har gjort sina bilder, vilka tekniker som kan fungera för det du vill säga. Du bestämmer dig för vad du vill berätta i bilden och hur du ska göra det så tydligt som möjligt. Kanske riktar du bilden medvetet mot en särskild mottagare genom att ha viss stil i ditt bildberättande. Allt detta sker i ett omsorgsfullt praktiskt arbete. Mer eller mindre planerat och medvetet. Tillägnandet av en teoretisk kunskap sker i det praktiska arbetet. På samma sätt som Vyg. menade att tänkandet sker i talet, så sker bearbetning av kunskap och teorier i det faktiska görandet. Alltså: Rita en fisk för en informationsplansch så vet du garanterat hur den fisken ser ut i verkligheten sen. Även om du kanske inte fick till det hundraprocentigt i din egen teckning. 

Att bilden är en komplex bärare av information och erfarenheter vet vi alla. Alla tolkar vi bilden på vårt eget sätt. Vi silar den genom våra egna referenser och tolkar det vi ser på olika vis. Det är det som gör det så spännande att arbeta med bilder som ett sätt förmedla kunskap och budskap. Bilden kompletterar en text och förankrar kunskapen i dina personliga referenser.

På samma sätt som det är lätta att gömma sig i ett snitsigt språk så är det också möjligt att dölja sig i ett snitsigt sätt att göra bilder. Det svåra är att vara precis och genuin i det man säger. Det kräver ett slipande av både teknik, teoretisk kunskap och en slags visuell retorik. 

Diskussioner runt bilder i elevgrupper kan bli givande på många olika sätt. Dels kan man diskutera formen. Hur är bilden gjord? Hur hade man kunnat göra den på annat sätt? Hur hade innehållet förskjutits då i bilden? Och dels diskuterar man innehållet. Vad kommunicerar bilden? Vem riktar den sig mot? Vem är avsändaren? Vad är syftet?

Men diskussionen runt bilder och konst sätter ofta igång diskussioner på ett annat plan. Just det faktum att vi reagerar olika på bilder, att de kan tolkas på olika sätt, kan väcka diskussioner som handlar om mer än den faktiska bilden. Varför tycker just du som du gör? Vad är det du identifierar dig med i bilden? Detta kan vara en bra ingång till diskussioner som handlar mer om   vilka vi är i vårt samhälle här och nu. Det kan bli ett demokratiskt samtal. Att analysera bilder tillsamman med andra kräver att du vågar säga vad du tycker, att du vågar ta en ståndpunkt. Men det krävs också att du lyssnar in och har respekt för oliktänkande. Det kan bli ett samtal att växa i.