Egentligen är jag ju bara en liten apa......

Digital kompetens har det handlat om de två senaste dagarna.

Det är ett vitt begrepp som omfattar både tekniskt kunnande och kommunikativt vett och etikett. Men som du skriver Topi, så skapar teknikutvecklingen en massa behov hos oss som vi kanske egentligen inte har. Och hur ser det ut om trettio år eller så? Då kanske ingen av hos har nån dator längre. Att ingen tänker på det. Hur det tär på miljön all denna teknikkomsumtion. Det går så fort det här. Vi förändrar så mycket i vårt sätt att se på kunskap, lärande och information bara för att vi har tekniken här och nu.

Jag kommer plötsligt att tänka på: Vad skulle ha hänt om man hade gjort måndagen och tisdagen helt och hållet digitala? Vi kunde ha lyssnat på inspelade föreläsningarna på datorn. Vi kunde ha haft en chat som varit öppen hela dagen och kanske även på kvällen, där diskussionen kunde komma och gå.

Vi kunde ha fått i uppgift att plocka ett citat ur föreläsningarna med hjälp av Jing och skriva en egen kommentar eller ett direkt svar till det som sades. Eller kanske ställa en fråga. Skicka direkt till föreläsaren som inte föreläser just då IRL utan kan sitta och svara på frågor och delta i chaten.

Hade det tillkommit saker i diskussionen?

Hade tonen i diskussionen förändrats?

Hade vissa personer yttrat sig mer och andra mindre?

Jag vet, det här är lite snurrigt men jag skriver rakt på nu...

Jag vet i alla fall vad jag hade saknat.

Jag hade saknat att träffas på morgonen och säga: HEEEJ!

Jag hade saknat att få viska och tissla och tassla lite under föreläsningen.

Jag hade saknat all inspiration jag fick av att känna engagemanget som kan uppstå i en grupp i en diskussion. Den häftiga energi som en kan utgå från en person och spridas in i andra så att diskussionen bara fortsätter ut i kaféet och man liksom inte kan sluta prata med varandra.

Jag tror att mötet och interaktionen med andra människor är det viktigaste vi har i våra liv. På riktigt, ansikte mot ansikte. 

Alltså jag älskar att photoshoppa, weebla, blogga och till och med dreamweava. 

Men egentligen är jag ju bara en liten apa.

Förstår ni hur jag menar?

BLOGGEFFEKTEN!

Jag känner mig nyfrälst.....kan inte sluta att datajoxa sönder gamla teckningar.......så kul....Varför är det så kul plötsligt? Kan det ha med bloggandet att göra månntro.....? Bloggeffekten?! Det måste vara den!

Fredagspyssel.....mellan popcornskålen och idol.....

Gör bara som fröken säger!

Jag har ett minne från när jag precis hade börjat jobba som bildlärare. Mitt första jobb som bildlärare var ett vick för en kompis på gymnasiet. Jag hade ingen vidare erfarenhet eller lärarkompetens.

En elev sa till en annan." Varför ska vi måla så här egentligen? Den andra svarade: Vet inte, gör som fröken säger bara!" Det satte sig i mig. De fattade absolut inte vad uppgiften gick ut på och inte heller kände dom sig vidare motiverade (så klart). Det där ekar i mitt huvud ibland. Vi höll på med impressionistiskt måleri och jag fattade tydligen inte ens själv vad vi höll på med och varför. Deras målningar  kommer  jag fortfarande ihåg fast det var 10 år sen. Ljusblåa himlar med stora rosa prickar på. Ett riktigt bottennapp vad det gäller min pedagogiska gärning. Men målningarna blev ju rätt häftiga, tyckte jag i alla fall. Gymnasiegrabbarna som hade gjort dem förstod inte riktigt min entusiasm.

Men jag tänker på det där ibland: "Gör bara som fröken säger"

Där vill man ju inte gärna hamna. Appropå det vi läser om att använda bilden som verktyg.....

Så här ungefär vill jag minnas....

Världens första facebook?



En betraktelse över en rökslinga

Jag tänker på de där med att publicera sig. Tillfredställelsen i det.

Jag är i stugan på landet. Jag har stigit upp tidigt och kokat kaffe och tänt en brasa i öppna spisen. Det är höst och alla sommargäster har åkt till stan. Det är liksom bara jag här. Igår plockade jag lite lingon när jag gick i skogen. De kokar nu i en liten kastrull. Jag är 44 år och har aldrig kokat sylt. Jag vet inte hur man gör riktigt. Förhoppningsvis så funkar det att bara blanda bär och socker och låter det koka i lite vatten. Jag har ett svagt barndomsminne av en syrlig doft i köket och ett rosa skum på ytan i en stor kastrull. Jag försöker återskapa den doften. 

Äkta sylt blev det!

Träden utanför fönstren står blickstilla och jag ser rökslingan från min egen skorsten hänga i luften ovanför talltopparna. "Röksignal!", tänker jag. Var det världens första facebook? Jag publicerar mig: "Jag är här!" Kanske att svårighetsgraden på meddelandet är perfekt för min läsekrets av talgoxar....

Sen blev det svamp också men det är en annan historia!