Digital kompetens har det handlat om de två senaste dagarna.
Det är ett vitt begrepp som omfattar både tekniskt kunnande och kommunikativt vett och etikett. Men som du skriver Topi, så skapar teknikutvecklingen en massa behov hos oss som vi kanske egentligen inte har. Och hur ser det ut om trettio år eller så? Då kanske ingen av hos har nån dator längre. Att ingen tänker på det. Hur det tär på miljön all denna teknikkomsumtion. Det går så fort det här. Vi förändrar så mycket i vårt sätt att se på kunskap, lärande och information bara för att vi har tekniken här och nu.
Jag kommer plötsligt att tänka på: Vad skulle ha hänt om man hade gjort måndagen och tisdagen helt och hållet digitala? Vi kunde ha lyssnat på inspelade föreläsningarna på datorn. Vi kunde ha haft en chat som varit öppen hela dagen och kanske även på kvällen, där diskussionen kunde komma och gå.
Vi kunde ha fått i uppgift att plocka ett citat ur föreläsningarna med hjälp av Jing och skriva en egen kommentar eller ett direkt svar till det som sades. Eller kanske ställa en fråga. Skicka direkt till föreläsaren som inte föreläser just då IRL utan kan sitta och svara på frågor och delta i chaten.
Hade det tillkommit saker i diskussionen?
Hade tonen i diskussionen förändrats?
Hade vissa personer yttrat sig mer och andra mindre?
Jag vet, det här är lite snurrigt men jag skriver rakt på nu...
Jag vet i alla fall vad jag hade saknat.
Jag hade saknat att träffas på morgonen och säga: HEEEJ!
Jag hade saknat att få viska och tissla och tassla lite under föreläsningen.
Jag hade saknat all inspiration jag fick av att känna engagemanget som kan uppstå i en grupp i en diskussion. Den häftiga energi som en kan utgå från en person och spridas in i andra så att diskussionen bara fortsätter ut i kaféet och man liksom inte kan sluta prata med varandra.
Jag tror att mötet och interaktionen med andra människor är det viktigaste vi har i våra liv. På riktigt, ansikte mot ansikte.
Alltså jag älskar att photoshoppa, weebla, blogga och till och med dreamweava.
Men egentligen är jag ju bara en liten apa.
Förstår ni hur jag menar?
Så bra skrivet, Ylva! En så bra knorr! Det är ju så sant! Men din "digitala skiss" har ju också sina fördelar, särskilt detta att vissa skulle prata mer och andra mindre än "in real life".
SvaraRaderaVad fint Ylva! Jag har haft otroligt svårt att sätta mig och blogga om det digitala. Jag kan känna en stress i kroppen både när jag tänker på IKT och när jag utför handlingar som är kopplade till det. Att ta det där steget tillbaks och betrakta det lite från sidan har jag behov av nu. Vi får se när mitt lilla inlägg hamnar i bloggen. Kram
SvaraRaderaBra formulerat Ylva! Jag håller med om allt.
SvaraRadera/Annika
Du har så rätt! Jag gillar också att mötas, även om mycket av måndagen och tisdagen hade kunnat göras med hjälp av tekniken. I en grupp av människor är det alltid någon som tar mer plats och vissa vill/vågar inte höras. På det sättet kan den digitala världen vara ett hjälpmedel. Trots allt är det väl i samspel med varandra som vi utvecklas mest?
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaNy bild igen! Vad du kommunicerar digitalt hela tiden. Fina funderingar som jag delar, utan ett hej eller nonsens snack runt en fika känns livet inte helt kul. Fast det är ju som du säger rätt kul att digitalisera ord och bilder ibland. Ettor och nollor är ju inte så upphetsade, men tänk vad de kan bli.
Gillar ditt inlägg!
SvaraRaderaMan blir både helt betagen och vill ta avstånd från allt digitalt. För att det är så kul och kan uppsluka en men också att man blir så låst vid tangentbord och skärm.