Kommunikation.....

Fotodagarna med Ann-Cathrine var givande och jag fick stor hjälp med att komma underfund med olika funktioner i digitalkameran som jag köpt in till skolan. Hittills har jag använt den på enklast möjliga vis med enbart automatinställningar. Vi jobbade med en väldigt kul och ganska klurig bilduppgift som handlade om att beskriva en bild i text och att arrangera ett foto efter någons beskrivning.

Uppgiften kom att handla mycket om form och innehåll. För vår grupp handlade det nog mest om innehållet i bilden. Formen, bildkvalitén och det konstnärliga uttrycket hann vi liksom inte med riktigt.

Dennotativ och konnotativ bildbeskrivning. Då var vi väl mest dennotativa!

Det påminner om något liknande jag gjort i en form formuppgift.
Eleverna får dela upp sig i grupper om tre. Varje grupp får en hemlig lapp av mig med ett ord på.
Gruppen ffår läsa lappen tyst för sig själva och sedan småviska om ordet en KORT stund. Efter det får de gestalta ordet i lera. Ganska snabbt ska det gå, 20 minuter har de på sig.
Här ser ni ett exempel på hur det kan se ut!

"Samtal"

En talande(!)illustration över ordet samtal!

När alla är klara så går vi runt och tittar tillsammans på varje grupps arbete. Då får vi andra gissa vilket ord som skulpturen föreställer. Det blir oerhört spännande för alla! Mycket associationer och gissningar kommer spontant och det blir mycket fniss och skratt när ordet avslöjas. I vissa fall är det lätt att gissa och då kan vi diskutera varför. Vad är det i formspråket som ger oss associationerna? Hur tolkar vi form? Hur upplever vi form? Vad kommunicerar formen? Kan man berätta genom att skulptera? Var ligger berättelsen egentligen? Ligger den i skulpturen eller ligger den i var och en av oss själva?

Varför är det ibland bättre att arbeta utan att prata så mycket? 

Det visar sig att mycket kommuniceras i själva byggandet. Att inte tala med varandra hela tiden lämnar också mer plats åt de som kanske annars inte är de frimodigaste i gruppen. En form växer fram och någon annan härmar. En lersträng ringlar sig ut och blir mött av en likande orm från andra sidan bordet. Att som lärare gå runt och se detta ordlösa arbete växa fram ger mig nästan gåshud.