Det sköna i livet med hjälp av lagermask

Har ägnat en stund åt att fräscha upp minnet av hur man jobbar med lagermask. Martina du trixade med en Jing sist vi sågs och kan du tänka dig, din röst ekade i mitt huvud! Jag såg din halvfärdiga Jing med ett öga i en och en halv minut på Konstfack men det var det som gjorde att mindes hur jag skulle göra. Jag har en nyteori: Det är den mänskliga rösten i kombination med bilderna som gör att Jing är så bra. Alltså man minns tonfall och fniss eller konstiga pauser och då minns man också innehållet. Man tar det till sig lättare än om man läser en text själv. Det är likadant när jag läser Koppfeldt. Jag kan inte läsa en enda mening som han har skrivit utan att höra hans särskilda dialekt. Och så minns jag hans: "Vad är det bilden vill oss".

Bilden i headen är en kombination av min födelsedagsbukett och en byggarbetsplats sedd från trettonde våningen i Sollentuna kommunhus. Livet i ett nötskal. Det sköna i det osköna och vice versa.

Kanske skulle kunna bli en bra elevuppgift förresten.
Nu morgonkaffe och sen promenad! Det är ju söndag! Vad skönt!

Sara Måne och snack på Engelen

Sara Moon

Tack alla entusiastiska kurskamrater för att vi gick på Sarah Moon utställningen tillsammans! Utställningen gav mig massor. Särskilt som vi just haft fotodag med Ann-Cathrine. Att se Sarah Moons suggestiva och poetiska bilder gav mig en kick. Jag fick en stark känsla av materialitet och mörkrumsblask som kanske inte går att får på samma sätt om man jobbar digitalt. Eller? Rätta mig gärna om jag har fel ni som vet mer än jag. Hur som helst, motivet är verkligen bara halva bilden. Papperet, vätskorna som runnit över bilderna, dubbelexponeringarna...Allt ger bilderna en atmosfär som känns helt bortom tid och rum.  

Hur som helst, när vi satt och åt en trerätters på "Engelen"(för 69 kr, jubileumspris!), så hade vi en riktig brainstorm! Vi pratade uppgifter och lektionsupplägg och jag antecknade en del av dom. Ulla, du ville jag skulle skriva dom i bloggen. Här kommer det jag fick med!

• En av idéerna var att låta eleverna utgå från ett föremål av något slag, limma fast det på en pannå och göra en målning runtomkring.
• En skulptur idé var att utgå från en lampa  (bara en lampsockel med sladd och kontakt) och bygga en skulptur runt den. Förslagsvis efter temat "ont och gott". 
• En annan av Elisabets fina idéer var att köpa ett porslinsföremål på loppis, krossa det och göra en mosaik av det. Man skulle ju kunna tänka sig att man arbetar med betydelseförskjutning på något sätt. 
• Gör ett svartvitt porträtt av dig själv där du gör "ett porträtt av skuggorna snarare än ett porträtt av dig själv". Jag tyckte det var en så fin poetisk formulering. Jag har för mig att den var din, Ulla! En fin tanke att man hittar bilden av sig själv genom att titta på det som egentligen inte syns...
• En uppgift som jag själv gör ibland, en färgövning i begränsad färgskala som blir ett landskap. Men den beskriver jag i ett separat inlägg.
• Sen har jag antecknat "ägget,kolteckning". Det var något med det som jag tyckte var så suveränt men jag kommer inte riktigt ihåg vad. Kanske bara att det var en koluppgift och den handlade om att teckna formen med ljuset. 
• Vi pratade om uppgifter som blir iscensättningar av olika slag. Som små modellvärldar. Jag gör en uppgift ibland som går ut på att göra en avgjutning i gips av en kroppsdel (blir oftast en hand eller en fot eller ansikte). Vi använder gipsbindor och gjuter i formen med gips. Sedan gäller det att ladda föremålet med betydelse på något sätt. Måla den eller patinera den, placera den tillsammans med andra föremål, bygga en en liten installation där avgjutningen är "huvudpersonen".
• Hade detta bildexempel i datorn av Tilda Lovell. Konstnär som  ställer ut på Galleri Lars Bohman i Stockholm. För övrigt en bra hemsida att hämta samtidskonst inspiration på.

 

Vitt landskap,

2003

mixed media, 

320x270

Vad var det mer vi pratade om ? Fyll gärna på kamrater!!

Kommunikation.....

Fotodagarna med Ann-Cathrine var givande och jag fick stor hjälp med att komma underfund med olika funktioner i digitalkameran som jag köpt in till skolan. Hittills har jag använt den på enklast möjliga vis med enbart automatinställningar. Vi jobbade med en väldigt kul och ganska klurig bilduppgift som handlade om att beskriva en bild i text och att arrangera ett foto efter någons beskrivning.

Uppgiften kom att handla mycket om form och innehåll. För vår grupp handlade det nog mest om innehållet i bilden. Formen, bildkvalitén och det konstnärliga uttrycket hann vi liksom inte med riktigt.

Dennotativ och konnotativ bildbeskrivning. Då var vi väl mest dennotativa!

Det påminner om något liknande jag gjort i en form formuppgift.
Eleverna får dela upp sig i grupper om tre. Varje grupp får en hemlig lapp av mig med ett ord på.
Gruppen ffår läsa lappen tyst för sig själva och sedan småviska om ordet en KORT stund. Efter det får de gestalta ordet i lera. Ganska snabbt ska det gå, 20 minuter har de på sig.
Här ser ni ett exempel på hur det kan se ut!

"Samtal"

En talande(!)illustration över ordet samtal!

När alla är klara så går vi runt och tittar tillsammans på varje grupps arbete. Då får vi andra gissa vilket ord som skulpturen föreställer. Det blir oerhört spännande för alla! Mycket associationer och gissningar kommer spontant och det blir mycket fniss och skratt när ordet avslöjas. I vissa fall är det lätt att gissa och då kan vi diskutera varför. Vad är det i formspråket som ger oss associationerna? Hur tolkar vi form? Hur upplever vi form? Vad kommunicerar formen? Kan man berätta genom att skulptera? Var ligger berättelsen egentligen? Ligger den i skulpturen eller ligger den i var och en av oss själva?

Varför är det ibland bättre att arbeta utan att prata så mycket? 

Det visar sig att mycket kommuniceras i själva byggandet. Att inte tala med varandra hela tiden lämnar också mer plats åt de som kanske annars inte är de frimodigaste i gruppen. En form växer fram och någon annan härmar. En lersträng ringlar sig ut och blir mött av en likande orm från andra sidan bordet. Att som lärare gå runt och se detta ordlösa arbete växa fram ger mig nästan gåshud. 

Lagermask säger jag bara

Två dagar suverän fotoworkshop med noggranna genomgångar och många bra pedagogiska uppslag och finurliga funderingra över bilders förmåga att övertyga oss om en overklig verklighet. Tack Anna som tryckte.
Tack Martina för att du höll i soptunnan ordentligt!

animering med genus i fokus...

 

Martina och Anna och jag har fixat och trixat i dagarna två.
Efter en del tillsynes olösliga problem med teknik och program valde vi att filma med videokameran och jobba i Istopmotion. Vår ursprungliga idé var att jobba med stillbildskamera och lägga in det Imovie vilket inte gick igår....
Fick alldeles nyss höra att två grupper lyckats med det utan problem.
Lite irriterande att tiden gått åt till tekniktrassel alldeles i önodan.
Nåja, skam den som ger sig!
På´t imorgon igen!
Här ser ni i alla fall resultatet med videokamera och Imovie.
Just ja, vi tre i gruppen gjorde olika versioner med olika ljud.
Kanske är det som Len sa: Ljudet är halva bilden!
Här ser ni alltså min version.

Egentligen är jag ju bara en liten apa......

Digital kompetens har det handlat om de två senaste dagarna.

Det är ett vitt begrepp som omfattar både tekniskt kunnande och kommunikativt vett och etikett. Men som du skriver Topi, så skapar teknikutvecklingen en massa behov hos oss som vi kanske egentligen inte har. Och hur ser det ut om trettio år eller så? Då kanske ingen av hos har nån dator längre. Att ingen tänker på det. Hur det tär på miljön all denna teknikkomsumtion. Det går så fort det här. Vi förändrar så mycket i vårt sätt att se på kunskap, lärande och information bara för att vi har tekniken här och nu.

Jag kommer plötsligt att tänka på: Vad skulle ha hänt om man hade gjort måndagen och tisdagen helt och hållet digitala? Vi kunde ha lyssnat på inspelade föreläsningarna på datorn. Vi kunde ha haft en chat som varit öppen hela dagen och kanske även på kvällen, där diskussionen kunde komma och gå.

Vi kunde ha fått i uppgift att plocka ett citat ur föreläsningarna med hjälp av Jing och skriva en egen kommentar eller ett direkt svar till det som sades. Eller kanske ställa en fråga. Skicka direkt till föreläsaren som inte föreläser just då IRL utan kan sitta och svara på frågor och delta i chaten.

Hade det tillkommit saker i diskussionen?

Hade tonen i diskussionen förändrats?

Hade vissa personer yttrat sig mer och andra mindre?

Jag vet, det här är lite snurrigt men jag skriver rakt på nu...

Jag vet i alla fall vad jag hade saknat.

Jag hade saknat att träffas på morgonen och säga: HEEEJ!

Jag hade saknat att få viska och tissla och tassla lite under föreläsningen.

Jag hade saknat all inspiration jag fick av att känna engagemanget som kan uppstå i en grupp i en diskussion. Den häftiga energi som en kan utgå från en person och spridas in i andra så att diskussionen bara fortsätter ut i kaféet och man liksom inte kan sluta prata med varandra.

Jag tror att mötet och interaktionen med andra människor är det viktigaste vi har i våra liv. På riktigt, ansikte mot ansikte. 

Alltså jag älskar att photoshoppa, weebla, blogga och till och med dreamweava. 

Men egentligen är jag ju bara en liten apa.

Förstår ni hur jag menar?

nu har jag sansat mig lite

Djuren är borta. Håller mig till text. Känns lite trist. Men är nog bäst så....